tisdag 19 september 2017

Ultraljudet gav inget svar...

Idag var det dax att åka iväg på ultraljud för att kolla upp värken i magen. Min läkare trodde att det kunde vara en cysta eller tom tumör på höger äggstock och detta skulle förstås kollas upp omedelbums!

För mej är ultraljud något man gör utanpå kroppen, så jag duschade som vanligt - men inte mer än så... när jag kommer in till gynekologen, som är en äldre herre (hade jag vetat det hade jag bett att få byta!) och han säger att jag ska klä av mej blir jag därför lite snopen. Men det är ju bara att göra som han säger och klättra upp i den där urheta stolen och se cool ut. Det finns nästan inget som är värre än att fläka ut sej i en gynstol! Jag undrar hur den sett ut om män hade varit tvungna att ligga där?

Hur som haver så är iaf allt i de nedre regionerna utan anmärkning! De cystor och myom som brukar finnas där hos damer i min ålder, finns inte ens. Allt är perfekt, som en 20-åring i skicket! Jamendåså! Kan man skryta med det tro? Det är iaf inget man tar upp i sin CV direkt... men bra att veta förstås!

Inga tecken på tumör alltså, vilket är bra men fortfarande inte förklarar varför jag har magsmärtor. Jakten går alltså vidare och gynekologen gissar på att det är tarmarna som spökar. Så nu skriver han sitt svar till min doktor och rekommenderar en grundlig undersökning av tarmarna i buken. Det kan jag inte ens gissa hur man gör. Nån som vet och kan berätta så jag vet vad jag har att vänta mej?

Jag har alltså inte cancer, inte just nu iaf eller åtminstone inte i äggstocken. Funderingarna fortsätter alltså och även om en del av oron släppt så är det klart den finns där någonstans i bakhuvet. Man har inte så här ont i magen utan anledning. Det hade varit skönt att hitta något. Något som var ofarligt och enkelt att fixa. Nu står vi lixom på ruta ett igen...


måndag 18 september 2017

Matsedel v 38

Äntligen börjar tempot att lugna ner sej lite. De senaste veckorna har varit galna och med förra veckans besked om eventuell tumör blev jag ju knappast mindre stressad...

Men i helgen har jag iaf hunnit ikapp med trädgården, nu är den höststädad och jag behöver inte tänka mer på det. Nu ska jag bara hinna ikapp inne också, det kanske löser sej till viss del nästa helg då vi eventuellt ska ha loppis och i bästa fall bli av med lite grejer.

Jag är inte stresstålig för fem öre! Jag går upp i vikt direkt och sover dåligt och då kommer värken som ett brev på posten (inte postnord dock...)  Stressiga perioder är det därför extra viktigt att veckomenyn är färdig och att det finns matlådor i frysen.

Här är veckans meny:

Måndag: Frittata med pasta och zucchini 11 SP
Tisdag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP
Onsdag: Kyckling i paprikasås 4 SP plus pasta
Torsdag: Fläskfilé med champinjoner 6 SP plus pasta
Fredag:  Grillade räkor med jordnötssås 13 SP för hela satsen
Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda
Söndag: Pasta Carbonara Oumph Style 6 SP plus pasta

Ha en riktigt fin vecka!
Imorrn har jag tid för ultraljud, håll tummar och tår för att allt är ok!


söndag 17 september 2017

Att rösta eller inte rösta?

Idag jobbar jag med kyrkovalet. Jag är inte med i kyrkan och får inte rösta, men jag gillar demokrati och att tjäna lite extra pengar. Däremot är jag kluven när det gäller politik, partier och kyrkan - jag tycker inte riktigt att de passar ihop...

Allt är politik. Bara man ska köpa en varmkorv är det politik. Alltså är även kyrkan politisk, men jag tycker att partierna ska hålla sej borta och låta kyrkan sköta sej själv. Det är ju faktisk bara i Svenska kyrkan man röstar... alla andra kyrkor har andra sätt att sköta sitt åtagande. Tror jag...

Har man rösträtt ska man utnyttja den! Det är en rättighet som jag tycker är en skyldighet. Eftersom mitt engagemang i kyrkan inte finns och jag heller inte har någon kristen livssyn eller tro så gick jag ur kyrkan för ett antal år sedan. Jag ser det lite som en klubb eller förening, där man är medlem om man är intresserad och då också engagerar sej och tar del av allt som erbjuds. Jag får alltså inte rösta eller ta del av det som kyrkan erbjuder - men jag tycker att den är viktig och ska finnas för dem som är intresserade.

Att jag engagerar mej i valet är helt enkelt ett sätt att tjäna några extra kronor. Jag tycker att valarbetet är roligt, man träffar folk man inte sett på länge och är en del av processen. Riksdagsvalet är förstås lite mer intressant för mej och mycket större, men valarbetet är detsamma. Jag har jobbat i varenda val som funnits sedan slutet av 90-talet och nu är hela familjen involverad.

Demokrati är viktigt! Folk slåss för sin rösträtt och det är ju inte länge sedan kvinnor inte fick rösta i Sverige. Rösträtten är faktiskt något av det viktigaste vi har, vi måste värna om den och använda den. Vi måste också få våra barn att förstå vikten av att ha en rösträtt och vara goda förebilder genom att gå och rösta istället för att strunta i det och kasta bort sin röst och därmed låta andra bestämma. Barn som får följa med till vallokalen ser det senare som en självklarhet.

Vi öppnade vår röstlokal kl 9 och stänger den kl 20. Jag har haft rast en stund och städat klart trädgården under den tiden. Nu ska jag strax gå tillbaka och vara kvar där resten av dagen och kvällen. Klockan 20 stänger vi, och det är först då vi börjar räkna rösterna som ska ringas in till valnämnden. Det kommer gå ganska snabbt, vi är nog färdiga vid 22.

Om ett år är det val igen och då är det betydligt mer jobb! Då kommer jag inte att sitta i en vallokal, min kropp orkar inte det längre. Då är man igång från 7 till kanske 2-3 på natten, det funkar inte för mej. Så jag jobbar bakom kulisserna istället med bla förtidsrösterna, då behöver man inte jobba på natten...

Vill du också jobba i ett val? Gäller det kyrkan tar du kontakt med det man för kallade pastorsexpeditionen och anmäler ditt intresse. Gäller det riksdagsvalet tar du kontakt med kommunens valnämnd. Det är ett kul jobb och intressant att se hur allt går till bakom och i ett val. Ett bra sätt att tjäna en extra peng är det också, åsså får man träffa en massa gamla bekanta  :-)

Gå och rösta nu!

lördag 16 september 2017

Jag hade inte ens...

... några sommarkläder att lägga undan när jag skulle packa ihop sommaren 2017. En klänning och ett par shorts var tydligen det enda jag använde den här sommaren, det visar hur dåligt den faktiskt var.

Jag brukar plocka undan sommaren betydligt tidigare, men det har inte funnits tid och tydligen så gjorde det inte så mycket. Det har varit en bra "jobbsommar" kan man väl säga? Eftersom undanstuvandet av sommarkläder gick snabbt har jag även hunnit höströja i trädgården. Jag väntar bara på att häcksaxen ska laddas så ska häckar och buskar klippas, skräpet plockas undan och sedan ska gräset klippas en sista gång. Sen är det färdigt till nästa år. Några ljusslingor ska sätta på plats också, vi brukar göra det i sep/okt för att inte frysa fingrarna av oss.

Sommaren är alltså officiellt över, den som aldrig riktigt kom igång. Men jag får tack o lov lite ny sol på näsan i oktober när jag åker till Kroatien och sedan efter jul när vi åker till Kap Verde. På så sätt överlever jag hösten och vintern, som jag annars avskyr. Som ni vet så drömmer jag om ett vinterboende, men det kan ju inte bli verklighet riktigt än.

Varje höst drabbas jag av en melankolisk ångest när jag tar avsked av sommaren. Eftersom det inte var någon sommar att tala om känns det nästan som jag blivit lurad på något. Som när man blivit lovad något riktigt gott och sen var det inget man tyckte om... Det känns som vi haft en lång vår som övergått i höst direkt. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre!

Nu är iaf trädgården städad, alltid nåt!


torsdag 14 september 2017

Resor skingrar tankarna

Både humöret och tankarna har gått åt alla håll senaste dagarna. Nu har jag iaf en tid för ultraljud redan på tisdag, det är lite läskigt... men snart vet jag iaf hur kroppen mår...

Ett bra sätt att skingra tankarna, kanske bästa sättet, är att gå på mässa eller se på något roligt. Bägge har jag lyckats med senaste dagarna. I tisdags var jag på en stor resemässa och igår såg jag After Dark på Oscarsteatern. After Dark går inte att berätta om så där i förbigående, det vill jag göra i ett eget inlägg, så det kommer... däremot kan jag berätta om mässan som höjde mitt humör en hel del.

Pr-byrån som arrangerar just den här mässan har specialiserat sej på att lägga mässan i annorlunda miljöer. Förr har den varit bla på Casino Cosmopol på Kungsgatan, den här gången var den inne på Silja Serenade under timmarna båten låg i hamn i Stockholm. Vi skulle alltså tillbringa hela dagen på en båt utan att få åka iväg med den, sånt är alltid lika konstigt oavsett hur många gånger man gör det.

kl 11 gick vi ombord och började gå igenom alla utställare systematiskt. Min kompis och kollega Anja kryssade tom av dem vi pratat med så vi inte skulle missa något. Det går ju trender även i resande och det ser man ganska tydligt på de som väljer att ställa ut så här. Länder som bla Thailand, Storbritannien och USA behöver inte så mycket reklam just nu och var inte heller där, medan tex Polen, Finland och Marocko har nyheter som de vill lyfta fram. Det roligaste var nog att Södertälje var där och gjorde reklam för sin stad, exotiskt värre  :-)

För mej som är intresserad av världen och resor är det mesta intressant, men när det gäller att skriva om något så vill man ju ha något nytt att komma med som tex en ny sevärdhet, nya hotell eller nya direktflyg. Så var det med bla Island som har en snabbare variant av deras klassiska tur The Golden Circel och Marocko som har ett nytt direktflyg från Stockholm som på bara fyra timmar tar en direkt till solen och värmen. Detta vill jag ju förstås veta mer om!

Problemet när man är på resemässa är att det börjar dra ordentligt i resetarmen. Man vill åka NU! Särskilt när vädret är tråkigt och både solen och värmen känns väldigt långt borta. Nu har jag ju tur och får åka iväg om bara en månad, då åker jag till Kroatien på Olivplockar VM och till nyår är det dax för årets långsemester till solen. Kanske blir det något mer, sånt vet jag sällan förrän bara några dagar i förväg. Just nu skulle jag gärna trilla över en resa till Zanzibar eller nåt sånt - jag fryyyyyser!!!

Världen är stor, lite drygt 200 länder. Jag har besökt runt 60 och har alltså mycket kvar att se, men har ändå hunnit göra alla mina drömresor utom en. Jag har varit på Safari i Afrika, något många drömmer om, jag har besökt paradisöar som Seychellerna och Zanzibar och sett världsmetropoler som New York. Jag har varit på charterresor, reguljärresor och bott utomlands, jag är lyckligt lottad! Jag ser gärna mer av världen, men jag har bara Samoa kvar som dröm - allt annat är bonus. Å sen har vi min dröm om att bo utomlands under vinterhalvåret, en dröm som absolut ska förverkligas!

Mässan fyllde sin funktion och skingrade mina tankar väldigt bra! Mer resemässa till folken  :-)


tisdag 12 september 2017

När livet ger käftsmällar större än vanligt...

Jag har haft en obehaglig magkänsla ett tag. Jag har haft ont i magen, över höger äggstock, för att vara mer exakt. Idag skulle jag ändå träffa min läkare för att göra den sedvanliga kontrollen av sköldkörteln. Då passade jag på att be honom kolla upp värken. Han klämde, jag skrek.

Nu misstänker han en tumör eller cysta och har skickat mej vidare till ultraljud på kvinnokliniken. Nu är det alltså bara att vänta på kallelse... men min magkänsla säger att detta inte är bra och tyvärr brukar jag ha rätt. Jag hoppas förstås att jag ska ha fel, jag har mer än gärna fel den här gången.

Min doktor såg också att det är något knas med mina njurar. Tydligen har de legat på gränsvärden förut, som nu blivit ännu högre. Njurar är ju ganska bra att ha... jag samlar på mej vätska och den övervikt som jag bär på (jo, just idag har jag en sån) är tydligen inte fett utan vätska. Som han sa så är jag inte fettig utan skvalpig. Så nu har jag lämnat ännu fler prover, så får vi se vad de säger. MEN sköldkörteln är iaf stabil nu, efter två år verkar vi ha hittat rätt dos på medicinen. Alltid nåt!

Jag brukar inte reagera särskilt mycket när det levereras nya diagnoser eller sjukdomar, men idag gjorde jag det. Värk har jag vant mej vid, det är som det är... fibron går inte att göra så mycket åt och hypotyreosen medicineras ju. Men det här att ett viktigt inre organ kan vara dåligt gör mej faktiskt lite besvärad. Och om jag nu faktiskt har en tumör på äggstocken, vad händer då? Hur ser livet ut om, låt säga, bara 3-4 år...? Jag blev faktiskt lite deppig och så måste jag ju också få känna.

Än en gång slår det mej att vi inte är något alls utan vår hälsa! Oavsett vad som händer nu så måste jag ta hand om mej ännu bättre så jag orkar eventuella behandlingar och kanske även operationer.
Jag måste bli så frisk som möjligt så jag orkar vara sjuk helt enkelt! Det slår mej återigen att jag inte odödlig och jag måste ta hand om min kropp på bästa sätt. Hur ska den annars orka ta hand om mej på bästa sätt?

Men det som också slår mej är att jag vill städa upp runt mej och rensa ur, om det värsta skulle hända. Jag vill inte att någon annan ska behöva städa ut mej och mina grejer ur mitt hem. Så nu är det återigen dax för att ta ett rejält tag här hemma och ta bort allt onödigt. På det sättet är jag inte särskilt nostalgisk, mest praktisk. Visst finns det saker som bär på minnen, men då är det mest bilder jag tänker på. Saker har i sej inget värde och jag behöver dem inte mer än för att de är praktiska att ha eller vackra att se på.

Sen har vi den känsliga frågan; ska man hålla hemligt hur man mår tills man verkligen vet eller ska man berätta hur det står till på en gång? Jag väljer att berätta. På så sätt vet alla varför jag inte hälsar, utan går runt i min egen bubbla. Jag ser helt enkelt ingenting, jag är avstängd och befinner mej i min egen värld. Men hojta gärna och öppna min lilla bubbla en stund. Jag kommer förmodligen inte att le och säga att allt är bra, för det är det inte. Orkar man inte ta svaret, så fråga inte! Jag misstänker att en och annan kanske kommer att ta en omväg eller inte låssas se mej, då får det vara så.

Resultatet på alla prover kanske är positiva! Så är det säkert! Men att vänta på dem är inte lika positivt. Jag tog blodprover idag, dem får jag säkert svar på under veckan och då vet vi mer hur njurarna ser ut och hur planen ser ut runt dem. Inom kort får jag en kallelse till ultraljudsundersökning av äggstockarna och det brukar gå rätt snabbt på Södertälje Sjukhus. Sen får vi väl se hur lång tid det tar innan man får svar därifrån, men det kan ju vara lite segt antar jag.

Tills allt detta är klart misstänker jag att jag kommer att hoppa upp och ner i känslor och det har jag faktiskt rätt till och tänker inte be om ursäkt för. Under tiden kommer jag att träna mina tre pass i veckan och gå långa promenader, för det vet jag att jag mår bra av. Jag ska förbereda min kropp för allt som skulle kunna hända och göra den så stark som möjligt. Vad har jag för alternativ? Ska jag bara gräva ner mej och låt kroppen förfalla? Det gör ju inte saken bättre precis. Jag kommer att jobba på som vanligt, se mina teaterföreställningar, åka på mina resor och skriva mina texter. De mesta kommer att vara som vanligt, förutom mitt humör antar jag.

Men jag uppmanar er alla att ta hand om er, era kroppar och er hälsa. Det är lixom det enda som är viktigt! Gör vad ni kan för att må så bra som möjligt, så ni vet att ni verkligen gjort allt som ni själva kan kontrollera. Man kanske inte klarar sej från sjukdomar ändå, men det kan väl vara värt ett försök? Och en stark kropp klarar ju en eventuell behandling bättre än vad en svag kropp gör. Så tänker iaf jag och jag hoppas att jag har rätt.

Det är bara att vänta och se...

måndag 11 september 2017

Matsedel v 37

Helvetesveckan är över och även om veckan som precis börjat inte är direkt lugn, så är den ändå väldigt mycket bättre än den föregående! Vi bor ju hemma igen!

Den här veckan innehåller läkarbesök, en resemässa, 3 teaterbesök (After Dark, Dansa Samba Med Mig, Egenmäktigt Förfarande) och ett kyrkoval. Resemässan är inte så jobbig, jag ska mest bara glida runt och få uppslag om grejer att skriva om. Jag älskar teater, så det är inte heller särskilt jobbigt mer än att det blir långa kvällar och att en av föreställningar går av stapeln i Örebro... Sen ska de ju skriva om direkt förstås... Jag får inte rösta i kyrkovalet, men passar på att tjäna lite pengar som valförrättare hela söndagen.

Det bästa är att jag kommer att hinna träna, eftersom dagarna är hyfsat lediga. Så vi har laddat frysen med matlådor så jag kan träna, gå med hunden, jobba och äta något hyfsat snabbt innan jag ska iväg på kvällarna. Planering är a och o!

Här är veckans matsedel, håll till godo!

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Fläskfilewok 5SP plus ris
Torsdag: Tonfiskgratäng 10 SP
Fredag: Kycklinggryta med bacon och senap fr 3 SP plus ris
Lördag: Afrikans gryta 3 SP plus ris
Söndag: Halloumiburgare med picklad rödlök fr 8 SP

Ni för en bonus också: Lätt Äppelkaka! bara 13 SP för hela kakan  :-)

Himla god mat hela veckan, jag gillar varenda rätt! Gör mycket så ni har till matlådor  :-)


lördag 9 september 2017

Helvetesveckan är äntligen över!

Som jag bävat för den här veckan! Jag visste att det skulle bli problem, frågan var bara i viken form och hur stora... så när vi fick översvämning för två veckor sedan var jag inte ens förvånad. Det var lixom väntat. Översvämningen var ett resultat av det förberedande jobbet som skulle gå av stapeln med början i måndags.

I söndags for jag runt som en galning för att städa undan allt som eventuellt kunde dra åt sej lukt. All tvätt tvättades, textilier plockades undan osv. Martin packade ihop sina övernattningsgrejer och vi planerade för en vecka hos mina föräldrar. Pälsbollen fattade ingenting.

En toa- och duschvagn var redan på plats och nycklar hade delats ut. Jag tog emot en för säkerhets skull, men jag tänkte INTE gå dit! Det där med offentliga toaletter är inte riktigt min grej. Sömnen var riktigt kass natten till måndag, så jag var mer död än levande när jag klev upp extra tidigt för att hinna gå på toa, äta frukost och göra alla morgonbestyr som innehåller vatten, innan hantverkarna kom och stängde av allt.

Det stod 7.30 på lappen, men jag fick ha mitt vatten kvar någon timme till. Sen dundrade de in i huset, förseglade alla toaletter, kranar och avlopp och stängde av alltsammans. Nu hade vi ett torftigare liv än när jag bodde i Gambia, där hade jag iaf en vattentoalett, iofs utan fungerande vatten - men den hade avlopp och gick alltså att spola för hand. Vatten går nästan alltid att fixa, avlopp är värre att vara utan.

Så jag packade ihop resten, stoppade in hunden i bilen och flyttade in hos mina föräldrar. Man ska inte flytta hem som vuxen. Föräldrarna rymde till vårt ställe på Öland, så vi slapp gå varandra på nerverna. Det är verkligen inte roligt att tvingas hemifrån, eller tvingas... det gjorde vi väl kanske inte - men den doft som uppstod i huset är inget man ska sova i om man vill må bra. Å jag har astma, så det var inte mycket att välja på.

De andra grannarna fick tillbaka sitt vatten och avlopp redan på onsdagen, men pga vår vattenläcka dröjde det lite till för oss. Rören skulle lagas en extra gång och kollas extra noga, det får vi väl iofs tacka för. Så vid lunch på torsdagen vart allt tillbaka för oss också, då var renoveringen färdig, nu är det bara fläktar som ska torka upp allt vatten. Så medan våra grannar hade sina 3-4 dagar av stök, har vi haft två veckor innan och nu kanske en månad till innan allt är över för oss. Veckan jag bävat för blev alltså lite längre än den skulle och min oro var befogad.

När vi väl fick komma hem igen och sova i vår egna säng var det ljuvligt! Jag sov som en stock första natten och var alldeles lycklig när jag vaknade och insåg att det var över. Sedan vi kom hem har allt gått i 180, så vi har inte riktigt hunnit njuta av lugnet än - men imorrn har vi planerat en hel dag hemma och bara ligga i soffan och mysa. Nu är skiten gjord, helvetesveckan är över och vi kan andas ut. Visst har vi vatten i halva källaren, men det är ingenting mot att vara utan vatten och avlopp helt och hållet. I Afrika är det en sak - här hemma en heeeelt annan!

Nu kan vi tänka på annat igen, så skönt!


tisdag 5 september 2017

Min viktresa i Aftonbladet i söndags

Då var det dax igen... nej, det är ingen ny översvämning den här gången tack och lov! Det handlar om något betydligt trevligare, det var nämligen dax att dyka upp i en tidning igen. Den här gången var det Aftonbadets Söndagsbilaga och kom lite överraskande.

Självklart visste jag att jag blivit intervjuad och fotad, men det var så länge sen att jag trodde man strukit hela artikeln - det blir nämligen så ibland. Så när en bekant la upp en bild på tidningen strax efter lunch i söndags blev jag faktiskt lite förvånad. Att se sej själv på omslaget på en tidning vet jag inte om man vänjer sej vid, det får man väl fråga någon som är där lite oftare än vad jag är... Texten har jag oftast ett hum om, så det är bilderna jag brukar vara mest nyfiken på. Maria som tog bilderna den här gången hade verkligen lyckats bra, jag såg helt ok! Klickar ni på dem blir de större  :-)

När reportern ringde mej för att fråga om jag kunde tänka mej att ställa upp i en artikel om livsstilsförändring sa jag ja nästan direkt. För mej är den typen av artiklar mer intressant än när det handlar om att gå ner mycket i vikt på kort tid. Nu fick jag dessutom poängtera hur svårt det är att hålla en ny vikt och hur många parametrar som spelar in. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt, det handlar ju om fortsättningen också. Jag gick ner, men jag kunde inte hålla vikten, så jag gick upp igen - inte allt, men en del. Så gick jag ner igen... och så höll det på...  Jag kunde inte hålla mina nya vikt förrän jag gjorde en del ingrepp på min kropp och började se min viktresa som en hälsoresa en total livsstilsföränding. Det handlar ju egentligen ganska lite om vikt, utan mer om hälsan och att må så bra som möjligt. För att komma dit krävdes bla att göra en del operativa ingrepp och att utreda min trötthet och värk som sedan till viss del kunde medicineras.

Såna här grejer är viktiga för mej och då ställer jag gärna upp i en artikel eller en tv-grej. Gör det skillnad och hjälper folk på vägen drar jag gärna mitt strå till stacken Jag har ingen aning om hur igenkänd jag är utanför Stockholm, men jag vet att folk känner igen mej här. Det kommer fram folk på Ica och vill prata lite och berätta att de följer mej på instagram. Senast i helgen frågade en tjej om det är jag som är "viktväktarna"... Nu är jag ju inte Viktväktarna, det ska vi vara noga med att poängtera - jag jobbade där i 14 år men slutade för drygt 3 år sedan. Jag tycker att folk borde glömt det... men så är det alltså inte. Det är helt ok för mej, så länge jag och Viktväktarna drar åt samma håll  :-)

Att vara med i tidningen är ett sätt att uppmärksamma resan som kommer sen. Att gå ner i vikt är en sak, att hålla vikten är en helt annan. Vikt är INTE synonymt med hälsa, men har en hel del med saken att göra. Å jag vill bli så hälsosam som möjligt och gärna inspirera andra på vägen. Jag hoppas och tror att jag gör det. Jag började min hälsoresa för 17 år sedan och den kommer aldrig att ta slut, detta gör jag för resten av livet. Har ni läst artikeln får ni gärna säga vad ni tyckte.

Gör en riktigt fin dag!

måndag 4 september 2017

Matsedel v 36

Så var september här och vi har redan börjat planera julborden vi ska testa i år. Förra året tror jag det blev 7 stycken, det kan hända att det blir fler i år...

Just den här veckan har jag bävat för de senaste månaderna. Vi bor i ett hus med 60 år gamla rör och dessa ska "relinas". Det betyder att man istället för att byta dem lägger man en plastmassa inuti dem och på så sätt gör man ett nytt rör på insidan. Det betyder också att vi inte har något vatten, heller inget avlopp... så vi har valt att inte bo hemma de här dagarna utan bor hos mina föräldrar. Det handlar bara om några dagar, men ni vet hur det är när man blir lite äldre och har sina vanor. Man vill att det ska vara som det brukar, allt annat är jobbigt.

Så vi bor i kappsäck både vad gäller saker och mat. Jag åker hem varje dag för att kolla hur det går och för att sitta och jobba en stund, sen packar jag ner ingredienser till dagens middag och åker tillbaka till mina föräldrar igen. Lite omständligt men men... Snart är det klart och vi kan återgå till det normala efter översvämningar och renoveringar. Jag påverkas enormt mycket av stress, därför är veckomatsedeln extra viktig just nu.

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Krämig fiskgratäng med räkor fr 4 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling med timjan- och senapssås 6 SP plus ris
Torsdag: Nudelwok med kassler fr 5 SP
Fredag: Filégryta mes ananas 4 SP plus ris
Lördag: Lasagne 9 SP
Söndag: Pasta med laxsås fr 6 SP plus pasta

Alla rätter passar även som matlåda, så gör massor!!!
Ha en riktigt fin vecka  :-)

söndag 3 september 2017

Kristallen - bakom kulisserna

Jag vet att ni är några som tror/tycker att jag bara glider runt på resor, galor och andra roliga saker. Därför vill jag än en gång poängtera att jag inte alltid går som gäst för att roa mej, utan faktiskt arbetar! Visst är det en förmån att få göra en massa roliga saker, men jag är där för att göra ett jobb både under tiden det pågår och efter. Som på Kristallen i fredags, så här såg det ut från mitt håll - utanför röda mattan och bakom kulisserna.

Kristallen är alla tv-kanalers stora firmafest och en chans för dem alla att träffas. Min uppgift under kvällen var att hjälpa min kompis Camilla som är fotograf. Medan hon fotade alla som gick på röda mattan, skulle jag skriva alla namn i den ordning de kom för att underlätta för Camilla att hitta alla namn när hon redigerar bilderna efteråt. Mitt jobb låter mycket lättare än det är!

Jag har ingen aning om hur många gäster som var inbjudna eller hur många som passerade röda mattan, alla går inte den vägen utan smiter vid sidan om. Men utan att överdriva kan jag nog gissa att det var iaf 300-400 pers som passerade och de flesta kom i klungor om 2-6 personer. Att komma på alla namn och skriva upp dem snabbt som attan innan nästa gäng kommer och eventuellt fråga om namn på de man inte känner igen är inte lätt! Försöka själva genom att se en bild på låt säga tre personer, komma på vilka de är och skriva upp dem (läsligt) på kanske 30 sekunder. Testa! Det är inte så enkelt som det låter.

Röda mattan var lite längre än vanligt, det var många fotografer som ville ha många bilder - vilket underlättade lite och gav mej några sekunder extra. Å andra sidan var det ju massor med gamla vänner och kollegor som gick där och som jag bara var tvungen att hinna krama också. Men jag hann tom ta några egna bilder lite snabbt. Jag stod i slutet av mattan tillsammans med ett par andra som också skulle ta namn samt en fotograf, så vi hjälptes åt så gott det gick. Men det är många mysko noteringar i mina papper som "Tv4 nyheterna", "konstnär", "downtonabbey-expert" osv. Så får man googla namnen när man kommer hem  :-)

Medan gästerna fick en fin middag med tillhörande dryck, fick vi gå upp till pressrummet och äta paj och dricka vatten. I pressrummet sitter de allra flesta med varsin dator, äter, skriver och kollar på sändningen på en stor skärm som satts upp provisoriskt. Nyheter ska snabbt ut och nästan alla skriver så fingrarna glöder, jag försökte skriva rent mina anteckningar men gav upp... Idag däremot har vi synkat Camillas bilder med mina anteckningar och hon har kunnat slutföra sitt jobb. Jag trodde inte att jag var till någon nytta alls, men det var jag tydligen ändå otroligt nog. Så jag kanske får följa med fler gånger...
Strax innan tv-sändningen är slut går man i samlad tropp ner till galan för att få bild på alla vinnare, lokalen och minglet efter. ALLA trängs om de bästa bilderna, inte bara fotografer och journalister - utan även gästerna. Att ta gruppbild var helt omöjligt för mej med en liten kamera, en rund scenkant och massor med människor - knappt ens de med stora objektiv och vidvinkel var nöjda. Så jag passade på att ta lite mingelbilder istället och väntade på tillfällen att ta singelbilder på vinnarna istället.

Det myllrade av folk runt Tilde De Paula Eby, så henne fick jag vänta med. När vi sågs på röda mattan sa jag till henne att hon skulle vinna, hon bara tittade på mej och kramade mej hårt. Vi träffades första gången på 90-talet när vi jobbade på en gala för Rädda Barnen och sedan har vi setts lite då och då genom åren. Hon var superproffsig redan då och är ännu proffsigare nu - jag var helt säker på vinst. Hon var så nervös att hon nästan kräktes, men nog sjutton fick jag rätt! När alla andra var färdiga med sina bilder lämnade hon lokalen och då såg jag min chans och fick några riktigt bra och roliga bilder. Hon var så lycklig!

När jag var nöjd letade jag upp Camilla och vi gick därifrån. Jag var hemma strax innan 12 och då hade festen bara börjat... Ni får själva avgöra hur glammigt mitt liv är nu när ni vet hur det ser ut när jag åker iväg på en gala. Visst får jag uppleva miljön och träffa en massa roliga människor, de flesta fd arbetskompisar faktiskt, men det är ett jobb  - det måste man komma ihåg - å gör jag det dåligt är jag körd, både som skribent och gäst. Den här gången var iaf Camilla nöjd, tack och lov  :-)

På instagram @marlenerinda kan du se fler bilder från kvällen och även från allt annat som händer i mitt liv. Mitt lite annorlunda liv...

torsdag 31 augusti 2017

Livet är roligare med bling

Jag erkänner, jag är en statistiknörd. Sedan jag fick min första Fitbit i slutet av maj 2013, har jag haft den på mej i stort sett varenda dag (tom på bröllopet i behån) och mätt alla mina steg! Jag har haft flera modeller, från första Fitbit Flex till Blaze och Alta, men det är Charge 2 som är favoriten. Och nu har jag blingat den!

Chargen som jag har idag kom med ett lila plastarmband som är helt ok, men Martin hade även köpt till ett ljusrosa i läder som han tyckte passade mej bättre. Det är jättefint men det är ju lite tråkigt ändå om man vill vara finklädd... eller hur?

Jag såg att andra hade roliga armband som de köpt på wish, jag är väl typ sista människa på jorden som inte upptäckt det stället än... nu har jag det... jösses va mycket kul det finns där och allt är ju nästan gratis! Jag hittade några snygga träningstights, som inte var alls lika snygga i verkligheten. Men det kostade ju knappt något, så det gjorde inte så mycket. Jag hittade en jättesnygg tunika som var typ 3 storlekar för liten och får väl ges bort till någon i Gambia... å så hittade jag armbanden till min fitbit. Om de ens var hälften så fina i verkligheten som på bild, så skulle jag bli nöjd. Jag beställde tre och började vänta på leverans...

Två av dem kom mycket snabbare än väntat och var precis lika fina som på bild! Ett knallrosa att ha bara för kul och så mitt blingarmband i roseguld. Så coolt! Jag la direkt ut en bild på Facebook och fick hur många frågor som helst om det, så här är länken där jag köpte det! Du hittar mängder med armband till Charge2 HÄR! Har du en annan modell är det bara att skriva in det i sökrutan, så får du mängder med förslag.

Det brukar vara någon månads leveranstid och jag har ingen aning om hur kvaliteten är. Men man får väl räkna med att de inte är jättetåliga med tanke på priset... mej gör det inget - det finns ju nya att välja på. Nu väntar jag på ett i guld och sen vill jag nog även ha ett svart armband som passar till allt. När detta är ett av få "smycken" man har dygnet runt, så tycker iaf jag att det är kul att förändra det som går och vem blir inte glad av lite bling  :-)

onsdag 30 augusti 2017

Ett MÅSTE om du gillar skaldjur!

Jag älskar skaldjur! Jag skulle utan problem kunna leva på räkor och kräftor, eller varför inte hummer och krabba - även om krabba är lite pilligt... Mina barn är precis lika galna i skaldjur som jag och tack och lov är även Martin det. Det går alltså åt en hel del när vi ska äta tex kräftor och hummern är given på nyårsafton.

Vi har med glädje testat räkfrossor och även skaldjursplatåer på olika ställen och sneglat på Birka Cruises skaldjursbuffé som går varje höst men aldrig kommit till skott, förrän nu. I söndags klev vi på båten som skulle ta oss till skaldjurshimlen för några timmar och snacka om att vi hamnade rätt!

Uppgiften för resan var att ta bilder till bla Du i Fokus, så jag fick komma in lite före de andra gästerna för att prata med kocken och fota buffén och restaurangen. Skaldjursbuffén äter man i fören på båten, där det är som flera restauranger på samma ställe. Medan man äter har man en fantastisk utsikt när man glider genom Stockholms Skärgård. Varje sittning är 2,5 timme, så det är ingen brådska vilket är en fördel eftersom det är djungels lag de första 15-20 minuterna. Då kastar sej folk över.... HUMMERN!

Jag fick mina bilder och en massa "onödigt (roligt, enligt mej) vetande" från kocken, bla att de öppnar 2,3 ostron per gäst och kokar 150 liter fond till skaldjurssoppan per dag! Den var något av det godaste jag ätit, receptet kommer i magasinet imorrn om jag hinner.

Sen var det alltså vår tur att kolla kvaliteten på godsakerna. Allt såg ju bra ut, doftade fräscht och var snyggt upplagt, men smaken vet man ju inget om förrän man testar och verkligen sätter tänderna i dem. Först ut var kräftor och havskräftor. Jag hoppade faktiskt över räkorna, som fanns både som rökta och kokta, det äter jag ju hemma relativt ofta. Havskräftor äter jag betydligt mer sällan, dessa var fångade utanför Smögen och kokas direkt vid kaj, de var urgoda! De vanliga kräftorna var spanska och smakade som vilken förortskräftskiva som helst... men havskräftorna, jösses!!! Dem kom jag tillbaka till flera gånger  :-)

Efter en stund var kön borta vid hummern och man kunde i lugn och ro plocka åt sej både av hummer, krabba och ostron. Ostron är inte riktigt min grej, men Martin sa att de var bra. Hummern var väldigt god, precis som den ska vara - men krabban var fantastisk! Jag har nog aldrig ätit så god krabba någon gång! Åsså har vi då den där soppan, skaldjursoppan, som jag inte hade tänkt att smaka men när både Martin och bordsgrannen höjde de till skyarna och man tom hörde andra gäster prata om den - ja, då var jag ju tvungen. Å vilken soppa! Den var så där god så man skulle vilja ha den i kopp och dricka! Martin pimpade den med hummerkött och var i princip okontaktbar en lång stund.

Två timmar satt vi och sen var vi proppmätta. Vi ville gärna äta mer, men det gick bara inte och dessutom såg jag en helt fantastisk solnedgång som jag bara var tvungen att fånga. Så medan Martin gjorde oss oskyldiga, sprang jag med magen full upp för fyra trappor till terrassen för att fånga magiska solnedgångar. Jag fick kanonbilder!

Tycker ni om skaldjur så måste ni verkligen åka med på Birka Cruises skaldjurskryssningar. Älskar ni skaldjur, så är det ingen tvekan! Till och med västkustborna vi hade i närheten var nöjda, de som verkligen är vana vid fräscha produkter och kan kvalité. Jag tror att man har ända fram till slutet av oktober på sej, sen tar väl julborden vid typ... vi kommer absolut åka nästa år igen! Jag kan inte förstå att vi missat detta... det kommer inte att hända igen  :-)


tisdag 29 augusti 2017

Målet med viktkampen

Nu är det tre år sedan jag äntligen fick inkassera vinsten av viktkampen. Belöningen som var värd att kämpa för och som faktiskt förändrade och förbättrade hela mitt liv. Jag har gjort en mängd ingrepp på vägen till ett friskare och mer hälsosamt liv, men bröstförminskningen förändrade allt!

Jag är 156 cm lång och då är det inte meningen att man ska bära runt på en E-kupa. Det är tungt, man får värk i rygg och nacke, ligger man på mage blir det uppförsbacke, det skumpar smärtsamt när man springer, man kvävs nästan vid vissa yogaövningar, kläder sitter fult och man får en mängd mysko kommentarer om sitt utseende. Jag kan faktiskt inte hitta en enda positiv grej med att ha stora bröst.

Ända sedan jag var i tonåren har jag velat minska dem, men kom inte till skott förrän barnen var några år gamla. För att göra en bröstförminskning via landstinget krävs en viss storlek, ett visst häng, betydande problem och max bmi 25. Jag låg lite över och detta blev min morot att bli normalviktig. För att gå ner i vikt behöver man ett mål, för det flesta är detta att gifta sej eller bli gravida - för mej var det en C-kupa. Detta blev senare ett delmål, eftersom det stora målet egentligen var att kunna röra mej och bli hälsosam, så frisk som möjligt och den piggaste pensionären jag kan bli när jag kommer dit om några år.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000, det skulle ta många, långa år innan jag äntligen låg stabilt under bmi 25. Jag gick ner, blev sjuk och gick upp, gick ner igen och så höll det på. Jag kom ner till bmi 25,5-26 men det var svårt att komma till 25 och gärna under det. Men jag gav inte upp! Hösten 2013 var jag stabil, då hade min läkare hittade vad som felade - jag fick medicin och kunde äntligen komma ner under 25 och stanna där. I december fick jag träffa koordinatorn på bröstcentrum och blev godkänd! Jag som aldrig blir nervös var ett totalt nervvrak innan besöket och packade sedan ihop utanför hissarna när allt var klart. Jag var godkänd! Äntligen skulle det ske!

Det är en ganska stor operation, men jag var inte det minsta nervös. Det enda som betydde något var att bli av med tyngden och få börja mitt nya liv. 29 augusti 2014 var det dax! Jag var helt lugn och väldigt förväntansfull innan operationen. Å när jag vaknade efter en massa timmar var jag bara lycklig. Det gjorde inte ett dugg ont, jag mådde toppen! Självklart slet jag av mej täcket för att titta och även om det var bandage och svullet så kunde jag se skillnaden. 7,4 hekto hade tagits bort och för mej symboliserar de där 7,4 hektona mitt nya liv.

Första löpturen var en befrielse! Att kunna röra sej precis hur jag vill, ha vilka kläder jag vill, slippa äckliga kommentarer och sova gott är värt precis allt! Ju längre tiden går desto mer inser jag hur mycket brösten begränsade mej och vilken skillnad det är idag. Jag ser mina fötter och kan se när jag knyter skorna! Jag kan ha trekantsbikini och behöver inte ha behå med tjocka axelband som skär in i huden, jag behöver inte ha behå alls om jag inte vill! Visst blev jag smal och ser smalare ut även idag när jag trots allt gått upp lite i vikt, men det handlar inte om det - det handlar om hälsa!

En bröstföminskning är inget lyxoperation som vissa påstår. Operationen gav mej ett helt nytt, aktivt och friskare liv. Jag mår tusen gånger bättre än förr! Jag känner det i hela kroppen och i nästan alla situationer. De som känner mej ser det på mej. Å jag vet att det är många som lider i det tysta och som funderar... mitt råd till er är att först och främst gå ner i vikt. Det kan ju hända att brösten blir mindre av viktminskningen, mina blev det inte. När ni ligger under bmi25 ber ni husläkaren om remiss. Operationen är det minsta problemet, det är vägen dit som är svår och lång. Men ni kommer inte att ångra er! Vill ni läsa mer om operationen och vägen dit, så klicka eller sök på bröstförminskning - så hittar ni alla inlägg och bilder.

Jag är så glad att jag tog tag i detta och tacksam för att sjukvården hjälpte mej. Jag mår så mycket bättre! Grattis min fina C-kupa och mitt aktiva och friskare liv :-)

måndag 28 augusti 2017

Matsedel v 35

Sista veckan av sista sommarmånaden. Är du nöjd med din sommar? Var vädret till belåtenhet? Gick det som planerat med vikten? Om inte, så får du en ny chans nästa år. Lär av det som gick fel och skaffa nya vanor under året så kommer nästa sommar att se annorlunda ut  :-)

Vi som inte har varit lediga mer än någon dag i taget i sommar har varit ganska nöjda, åtminstone när det gäller vädret, det har varit en bra jobbsommar kan man väl säga. Vikten... ja, det gick väl som planerat ungefär - 2,5 kg ner tror jag det blev. Nu kommer jag att gå upp lite eller kanske ligga still, sen ska jag ta bort minst 2,5 till. Det får ta den tid det tar, men gärna innan semestern i december.

Förra veckan var ett enda stort kaos, den här veckan är lite lugnare. Sen blir det ytterligare en vecka med rejält kaos, då vi valt att inte ens bo hemma pga renovering. Därav min befarade viktökning... Så denna vecka är det bara "smalrätter" med få SP.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med kräfttzatziki 4 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 6 SP
Torsdag: Zucchinipasta med tomatsås 1 SP!
Fredag: Snabb lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP!
Söndag: Köttgryta 3 SP plus ris

Lövbiffsgrytan och köttgrytan funkar bra i matlådan, så gör lite extra när ni ändå håller på.

Ha en fin vecka!


lördag 26 augusti 2017

Då var det dax igen... blä!

Jag gillar ju vatten, havet och vågornas brus. Men det finns vatten som jag inte gillar och det är I KÄLLAREN!!! Nu är det tredje gången vi har översvämning i vår källare och den här gången är det rätt patetiskt faktiskt...

Våra hus är byggda 1965, rören är alltså över 50 år gamla och i behov av renovering. Alltså har vårt område bestämt att vi ska renovera vårt avloppssystem och detta arbete har precis påbörjats. Under de senaste åren har vi haft en hel del problem hemma hos oss med bla två översvämningar i källaren och dålig avrinning i tvättstugan. Vi har även haft en översvämning i köket, men det var diskmaskinens fel.

Jag har haft ganska mycket ångest för det här jobbet, bla för att jag vet hur mycket trassel det blir när vatten bråkar med en. Men också för att vi under jobbet inte kommer att ha tillgång till varken vatten eller avlopp. Vatten kan man tappa upp och använda under några dagar, men vart gör man av det sen om man inte har ett avlopp? Toabesök... dusch... matlagning... vår lösning skulle bli att flytta hem till mina föräldrar några dagar.

Under veckan började man förbereda jobbet genom att rensa rören, leta felaktigheter och spola hela systemet. Å där gick något fel... detta gjordes i onsdags. Idag kände jag lukt från källaren, genom golvluckan och anade genast oråd. Jag vet hur översvämning luktar vid det här laget. Jag sa till Martin att nu är det nog dax igen, han lyfte på luckan och suckade. Som jag önskade och hoppades att han skämtade med mej!!! Tyvärr gjorde han inte det... flera centimeter vatten över hela golvet. Vi skulle iväg och hade inte tid att göra något åt det och hade det stått i flera dagar kunde det väl stå några timmar till.

Jag skickade iväg ett snabbt mail till firman som håller på här i området och blev uppringd nästan direkt. Arbetsledaren för rörrenoveringen satte genast igång en kedja av människor som min pappa sedan fick släppa in i huset medan vi var iväg. Renoveringen ledde alltså till ytterligare en översvämning... Så nu står vi här, lördagkväll, med 5 cm vatten i hela källaren, en urtrevlig kille som försöker hjälpa oss och ännu en gång ett gäng förstörda julsaker. Jag ger upp!

Jag gillar fortfarande vatten, havet och vågornas brus. Jag tycker dock att vatten ska hålla sej i sina naturliga regioner och ge sjutton i min källare!

torsdag 24 augusti 2017

Biggest Loser och livet efter...

Igår var jag på tv-inspelning av två olika Biggest Loser. Först var det "Livet efter Biggest Loser - vad hände sen" och efter det finalen av Biggest Loser VIP. Självklart tänker jag inte berätta vilka som var där eller vem som vann, det får ni se själva :-)

Men som alltid när det handlar om vikt, så får jag massor med funderingar och dessa vill jag dela med mej av. Programmet som handlade om Livet efter var väldigt intressant, det är definitivt en sak att gå ner i vikt - en helt annan att sedan hålla vikten. Deltagarna i Biggest Loser tränar 8-10 timmar om dagen och lever efter ett strikt kaloriintag. Det är en tävling i att tappa så mycket vikt som möjligt på kort tid, ingen strävan alls efter ett långsiktigt hälsosamt liv - det är viktigt att ha i bakhuvudet när man ser programmet.

De flesta är i ett enormt dåligt skick och står under läkares uppsikt hela tiden, många nekas dessutom att vara med i programmet. Att ändra sitt liv från extrem soffpotatis med intag på många tusentals kalorier per dygn till att träna halva dygnet och leva på väldigt få kalorier är förstås en extrem påfrestning på kroppen. Deltagarna lever i sin lilla Biggest-bubbla under hela inspelningstiden och kastas sedan ut i verkligheten igen där allt är som det var innan de klev in i bubblan. Att fortsätta sin viktminskning eller hålla den nya vikten är svårt, det såg vi tydligt när gamla deltagare kom in i studion.

Flera berättade om sjukdomar och nästan chocktillstånd under tiden efter. Att gå från noll träning till 10 timmar om dagen och sedan till kanske en timme blev för stor omställning och det var svårt att hitta en väg som fungerade i vardagen. Det är inte många som klarar det. De flesta verkar ha gått upp i vikt, några har gått upp allt och tagit hjälp av kirurgiska ingrepp men sen är det förstås några som faktiskt klarat att hålla sin vikt och skapat ett helt nytt liv med en helt ny livsstil. Det nästan alla poängterar är TÅLAMOD! Men även att våga be om hjälp av sina nära och kära. De som lyckats hade valt att glömma allt de tidigare kunnat om vikt och träning och litat totalt på sina tränare.

Det mesta handlar om vår insida. Att omprogrammera skallen och inse att det handlar om hälsa och att livsstilsförändringar tar tid. Många börjar sin viktresa för femtioelfte gången och räknar med att misslyckas även denna gång. Det är ett rätt säkert sätt att misslyckas igen... För årets VIP-deltagare har man koncentrerat sej mest på värden av blod, blodfetter, bukfetma osv istället för att enbart prata kilon. En av deltagarna som inte kom till final valde att inte prata vikt alls, utan enbart koncentrera sej på sina värden som var drastiskt förbättrade efter bara någon månads viktkamp. En person som insåg att detta var sista försöket och att denne stod med ena foten i graven... och som nu fått livet tillbaka! Den här personen höll på att inte få komma med i programmet eftersom h*n var i så pass dåligt skick. Vikt handlar inte bara om utseende, utan även om det som händer på insidan och det som faktiskt är viktigast av allt om vi vill leva och inte bara överleva.

En tjej som satt framför mej sa drömmande "jag önskar jag fick vara med i Biggest och gå ner tio kilo". Hon hade betydligt mer än tio kilo att gå ner och verkade inte förstå alls vad som sas av de gamla deltagarna. Att det är ett jäkla jobb, sjukt svårt och inte alls någon semester. Kilona trillar inte av bara för att man går in på slottet...  det är sjukt många timmar av hård träning, skador, sjukdomar, intriger, konflikter och en massa annat. Det är jättesvårt inne i huset och ännu svårare utanför. Hon vände sej till mej när hon sa detta och jag svarade "det går på egen hand också, min man har gått ner 60 kg hemma med viktväktarna". Då sa hon inget mer.

För det handlar ju inte om VAR man gör det. Viktminskning handlar om ATT göra det. Och att fortsätta och fortsätta och fortsätta... För oss som en gång varit överviktiga handlar det om en livslång kamp för att inte få tillbaka kilona igen. Som överviktig har vi nämligen fettdepåer som har minne som elefanter och vill vara lika påfyllda som de alltid har varit och gör allt de kan för att fyllas på igen. Alltså måste vi kämpa och kämpa och kan helt enkelt inte koppla av om vi inte vill bli tjocka igen. Å då måste vi hitta en livsstil som fungerar i längden, inte någon tillfällig kur som bara gör saken ännu värre.

Oavsett vilken metod vi väljer att använda så måste vi alltså hållas oss till den och kämpa på. Jag har valt Viktväktarna eftersom den ger mej ett ganska vanligt liv, jag vill kunna äta allt  - men inte alltid. Jag vill ha mitt godis och kunna svulla med en pizza och äta pasta till middag. Jag vill ha ett så normalt liv som möjligt där jag jag kan hålla vikten utan att trixa och mixtra en massa. För mej funkar det. Men det är inte lätt, det kommer aldrig att bli lätt. Jag slappnar av lite då och då och då kommer kilona direkt, men då ger jag inte upp utan kliver upp på banan igen och gör som jag ska och som jag vet fungerar. Det har fungerat i 17 år och kommer att fungera även i fortsättningen.

Å jag som egentligen inte har något tålamod alls... Men jag vill LEVA och må så bra jag kan. Då är det bara att kämpa på, det finns lixom inget annat alternativ. Jag tänker inte så mycket - jag gör bara!

måndag 21 augusti 2017

Matsedel v 34

Då är det mesta igång och allt är som vanligt igen med jobb, skola, dagislämningar, eftermiddagsaktiviteter och allt annat som terminerna innehåller. Jag vågar knappt öppna min kalender... jag har massor att göra och står dessutom inför en renovering i huset som innebär att jag väljer att bo hos mina föräldrar. Vi kommer nämligen inte ha något vatten under några dagar och det är ok, problemet är att vi inte heller har tillgång till avloppet... då blir det knepigare...

Efter min utbrändhet är jag inte stresstålig för fem öre, jag får stresspåslag för minsta lilla grej. Stress är skitdålig för vikten. Så jag försöker att minimera alla former av stress och prioritera sömnen. Med tre kaotiska veckor framför mej är jag rätt säker på ett rejält plus på vågen, står jag still är det ett under! Ibland är livet så att man faktiskt får kalkylera med sämre resultat, och då försöka göra allt så lite dåligt som möjligt. Det låter kanske konstigt att resonera så, men livet är ju inte spikrakt och inte viktnedgången heller.

Nu är det som det är och jag vet att det blir lugnare sen. Så jag gör så gott jag kan just nu och sen tar jag tag i allt igen när det blir lugnare. Det är så man håller vikten i längden  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Frittata med pasta och zucchini 11 SP
Tisdag: Vitlöksräkor 6 SP plus ris
Onsdag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP plus ris/potatis
Torsdag: Fiskgratäng i paprikasås 5 SP plus potatis
Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP plus ris
Lördag: Vitlökskycklinggryta 4 SP plus pasta
Söndag: Blomkålspizza 4 SP

Ni får en bonus också, det kan ju hända att ni har rabarber kvar: Rabarberkaka 12 SP för hela!

Gör dubbelt av Vitlöksräkorna, purjo- och lövbiffsgrytan och vitlökskycklinggrytan - de är perfekt till matlådor, går att frysa och sedan tina upp utan problem.

Ha en riktigt härlig vecka och försök att stressa lugnt!

lördag 19 augusti 2017

Ni måste åka till Hanaholmen!

Idag ligger jag helt utslagen i soffan, trött och med halsont, och tycker lite synd om mej själv. Jag tänker tillbaka på två fantastiska dygn i Finland. En resa jag verkligen sett fram emot och som blev ännu bättre än jag trodde. Vilket ställe vi har varit på - ni måste åka dit!

Jag har varit i Helsingfors flera gånger, men bara några timmar när vi varit på kryssning. Då hinner man gå in till city, gå förbi Fazer, kolla runt i de olika varuhusen, äta lunch eller ta en fika och sen är det dax att gå tillbaka till båten igen. Har man tur är det fint väder och då är staden extra fin och trevlig. Mer än så har jag inte sett och det är faktiskt det jag sett av Finland, typ... Det är nästan så man skäms faktiskt...

Nu hade vi mer tid på oss och det är jag väldigt glad över. Vi bodde alltså på Hanaholmen, som bara det är en upplevelse i sej. Det ligger nära hamnen i Helsingfors, men tillräckligt långt bort för att man ska komma till en helt annan miljö. Så fint! Vår tur med ribbåten tog oss runt Helsingfors Skärgård som är minst lika vacker som Stockholms Skärgård och verkligen visade upp staden från sin bästa sida när solen till slut kom fram och lyste upp vår dag. Havet glittrade och allt var helt perfekt!

Nästa gång ni åker på kryssning, så tycker jag att ni ska kliva av och stanna minst en natt. Visst finns det hotell inne i Helsingfors, men ta er gärna den korta biten till Hanaholmen - ni får lixom lite extra allt då. Vacker miljö, fantastisk mat, trendigt boende och trevlig personal, extra allt. Vi är bland de första att testa höstens nya smakmeny och den vill ni inte missa! Jag har nog aldrig förr ätit en så välkomponerad och sammanhängande meny, där alla rätter är precis lika goda och med otroligt vacker uppläggning. Jag har ätit på restauranger med en och flera Michelinstjärnor, men detta slog faktiskt det! Den kökschefen ska de hålla hårt i!

Vår meny bestod av:
*Rostad röding, stekt svartrot, svartrotspure och blåmusselsås.
*Helrostad selleri, stekt svamp och västerbottenost.
*Biff Wallenberg på Charolaisoxkött från Bosgård, mandelpotatispure och grönkål.
*Ytterfilé av bog av ren, puré av äpple och palsternacka samt stekt palsternacka.
*Yoghurtmousse, havtornssorbet, marinerade havtornsbär och karamelliserade nötter.

Till alla rätter fick vi passande viner.

Hela menyn kostar drygt 600 kr, drygt en hundring per rätt alltså och vill man ha vinpaketet så kostar det knappt 500 kr extra. En helt fantastisk middag för den som verkligen gillar och är intresserad av mat och dryck eller bara vill njuta av god mat. Den går även att få vegetariskt förstås och även rätterna var och en för sej som huvudrätter om man inte vill ha en hel meny.

Överhuvudtaget var maten helt fantastiskt på Hanaholmen och när vi pratade med kocken och hans personal kunde man se ett genuint matintresse hos dem alla, men även hos Hotelldirektören Kai och övrig personal.

Hotellet passar särskilt "vuxna" gäster som vill ha det där lilla extra. Det är även ett konferenshotell och var ganska många konferenser på gång när vi var där. Men det finns bara 66 rum, vara två sviter - så det känns inte trångt även med mycket folk på plats. Området är ganska stort och finns många platser att dra sej undan på och få sitta ifred. Självklart finns det bastu, det är ju Finland! Och till bastun finns förstås en pool och badbrygga, som några av oss testade, dock inte vi - vi valde att gå runt och fotografera under den tiden istället.

Vi trivdes så otroligt bra att vi planerar att komma tillbaka till våren igen. Då ska vi stanna lite längre och kolla in Esbo och Helsingfors och se vad som är möjligt att göra utan bil över en långhelg. Vi konstaterade nämligen att vi svenskar vet alldeles för lite om huvudstaden i vårt östra grannland och att det måste ändras. Det är ju så enkelt och prisvärt att åka och finns förmodligen en himla massa som borde ses och upplevas. Så det ska vi göra!

Men redan nu tycker vi förstås att vi ska besöka både Helsingfors och Hanaholmen, om inget annat så för den härliga miljön och den goda maten.  Ni kommer inte att ångra er!


torsdag 17 augusti 2017

Vilket läckert ställe vi hamnat på!

Som ni kanske kommer ihåg så har jag berättat att det var dax för en tripp till Helsingfors. Vi trodde att det var för att fira Silja 60 år och Finlands 100 år, riktigt så blev det kanske inte riktigt... men lite  :-)

Igår var vi sju personer som klev på Silja Symphony i Värtahamnen, vi hade ingen aning om vilka de andra var. Vi installerade oss i våra hytter och träffades sedan allihop i Vinbaren. Ett ganska spretigt gäng, olika åldrar, personligheter och yrken - men ett kul gäng! Några av oss var med för att ta bilder och skriva, andra för att kolla in Helsingfors som turistmål.

Meningen var att vi skulle få sällskap av en representant från Silja, men denne fick förhinder så vi fick roa oss bäst vi kunde på egen hand och det lyckades vi ganska bra med. Vi åt en helt otroligt god middag med mozarella och kallskuret till förrätt, oxfilé till varmrätt och en semifredo till dessert. Tur att jag tränade på morgonen... det var så gott och jag var proppmätt efter maten. Middagen tog ganska lång tid, så efter gick vi bara snabbt igenom taxfreee och satte oss en kort stund i baren innan vi gick och la oss. Vi hade en lång dag framför oss.

I morse vaknade vi när vi gled igenom finska skärgården och åt frukost medan vi närmade oss Helsingfors. En bil väntade på oss och körde oss till Hanaholmen. Vilket fantastiskt ställe!!! En liten oas, ute på en holme bara några minuter från Helsingfors City. Så otroligt fint! Molnen trängdes på himlen, men det var utlovat sol... som jag väntade! Jag försökte ta lite bilder, men de tråkiga molnen gjorde att bilderna inte alls visade hur vackert allt var. Så jag väntade och väntade... och sen kom solen!!! Men de tog sin tid...

Vi blev välkomnades av Hotelldirektör Kai och hans personal, han var sedan med oss hela dagen. Vi fick en rundvisning av hotellet, både ute och inne, fick se sviter, konferenslokaler, all konst på området och allt annat som finns att se här och sedan serverades vi en fantastiskt lunch bestående av kantarellsoppa till förrätt, nyfångad gös till varmrätt och rabarberkaka till efterrätt. Allt galet gott och jag insåg att jag nog måste träna på lördag...

Sen fick vi våra rum och kunde installera oss i lugn och ro, till och med ta en tupplur! Klockan 15 återsamlades vi för att åka ribbåt! Det har jag aldrig gjort förut... de båtar jag vanligtvis åker är lite större... Vi fick flytjackor som jag drunknade i och som stod emot vind väldigt bra. Sen drog vi! Vi togs på en nästan 2 timmar lång tur i Helsingfors Skärgård som är fantastisk! Å nu kom alltså solen! Havet glittrade, vi blev visade allt som man ska se, åkte i både hög och låg fart och njöt av solen och den fantastiska tillvaron.

När vi kom tillbaka till hotellet stod det uppdukat räkmackor och smoothies och vi satt en stund och pratade innan de andra gick för att bada bastu och bada medan vi tog en fotopromenad genom omgivningarna. Nu när solen sken var allt så otroligt vackert, så vi satte oss lite här och där och bara njöt av utsikten. Att vara nära havet och få njuta av vågornas ljud är något jag alltid längtar efter, så jag passade på att spela in lite med mobilen  :-)

Nu ska vi bara byta om och sen väntar middag. Jag har för mej att Kai sa att vi skulle få en femrätters avsmaknings meny och det låter väldigt spännande. Det är svårt att få bra bilder på mat, men jag ska verkligen göra ett försök. Ha koll på instagram om ni är nyfikna @marlenerinda

Imorrn flyger vi hem runt lunch, så jag ska försöka sammanfatta allt när vi kommer hem på kvällen. OM jag orkar och hinner. Ni måste åka hit! Det är ju inte ens långt bort!